Cormac McCarthys monster

Filmen har blivit liggande i sitt fodral. Månad efter månad. Varje gång vi matat DVD-spelaren med en skiva har det blivit något annat. Svikna drömmar på Revolutionary Road. Brustna hjärtan på Moulin Rouge. Sherlock Holmes på nazistjakt i Alperna. Vad som helst. Bara inte en postapokalyptisk roadmovie om Fadern och Sonen på väg Ingenstans i ett förött landskap.

Så ser vi äntligen Vägen, och trots att den är lika deprimerande som befarat blir det lite som med monstret som alltid är värst innan det visualiseras. Och monstret i fråga, det är Cormac McCarthys romanförlaga. En bok med en så stark suggestionskraft att varje filmatisering måste bli en blek avbild. Oavsett hur effektfull scenografin är. Hur övertygande en avmagrad Viggo Mortensen i rollen som en Noak utan ark. Hur gripande den bleka regnbåge som ändå lyser över den ödelagda världen. 

Johan