En provokativ fysisk åtbörd som inte så lätt låter sig överföras till svenska. Något sådant måste det vara fråga om i monologen om den fria viljan i Dostojevskijs ”Anteckningar från källarhålet” (eller ”En underjordisk dagbok” som den heter i Barbara Lönnqvists nyöversättning). Jämför man de tre svenska översättningarnas ordval får man hur som helst en bild av såväl översättningens våndor som tidsandans förändringar.
Där Cecilia Borelius i den första översättningen från 1948 räcker lång näsa ger Barbara Lönnqvist idag ett "ta-dig-i-arslet-finger". Ulla Roseen hamnar i sin översättning från 1985 någonstans mitt emellan. Hon räcker ut tungan.
Min recension av ”En underjordisk dagbok” kan läsas
här.
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar