Det är många år sedan farfars gård revs. Sedan ett och ett halvt decennium står där istället flera små hyresfastigheter som imiterar det gamla husets stil i trä och med halvmånefönster till prydnad på gavlarna. Men i alla dessa år har hans brevlåda stått kvar vid infarten. Jag brukar gå förbi och kontrollera den, känna på lockets inristade namn.
Nu har till slut snön, vårdslösa barns lekar, eller kanske tiden, tagit ut sin rätt. Kvar hänger bara baksidans plankor medan framsidan ligger utkastad i den solkiga marssnön. Jag söker locket, men det finns inte. Kommer kanske upp i tö.
Men den stora kanadensiska tallen som en gång skuggade glasverandan står där i alla fall fortfarande.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar