Öppen konst

En pissoar signerad R. Mutt. Jag ser den på Moderna Museets Malmöfilial. Läser i broschyren att Duchamp ”var en av de tidigaste förespråkarna för den öppna konsten, där betraktarens och eftervärldens tolkningar bidrar till den kreativa akten och därmed till betydelsen av konstverket”. Vad jag ser är förstås inte samma sak som man såg 1917. En ren provokation. Inte heller nödvändigtvis samma sak som man såg 1963, när Ulf Linde gjorde sin nu utställda replik av konstnärens readymade. En halv provokation. Eller en dubbel. Vad jag ser är ingen provokation. Det är en utnött ikonoklastisk ikon. Dess betydelse? Kanske att Duchamps sabotagehandling sprängde konsten i bitar, men lämnade konstinstitutionerna intakta.

Samtidigt pågår Malmö Modernas utställning om den tidiga modernismen. Färg- och formexperimenten som utmanade konstinstitutionerna i konstens namn. Kirchners nakna flicka med gröna konturer. Munchs åkerarbetare i rinnande olja. En färgmättad Kandinsky som påminner om ett kyrkfönster. Öppen konst i en annan bemärkelse. Ögats öppenhet. Konst som inte tycks behöva någon intellektuell tolkning för att vara betydelsefull. Vare sig då eller nu.

Ernst Ludwig Kirchner: Marzella (1909-10)

Johan