Dissektionen är en vanlig metafor för en psykologiskt närgången litteratur. När Fioretos tar sig an pappan handlar det emellertid mer om att bygga upp än att bryta ner, att foga samman en varelse av kött och blod, doft och känsel, inifrån och ut, uppifrån och ner. Att tråckla ihop en sammansatt och motstridig person i helfigur, i den mån nu ord på papper förmår materialisera en människa.
Här recenserar jag Aris Fioretos nya bok Halva solen.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar