Poesi på två ben

Allting sluttar, stigen är brant, han kan nästan inte
kan inte vänta, här är så stilla, de döda äger ingen tyngd
inga fotsteg, bara skugga och skuggor som faller, de har inga fötter
så alla de små bekfräftande ljuden är borta,
undrar om Eurydike är där än
gående bakom, följande ryggen, deras kroppar ska snart föras ajour
denna darrning genom kläder, kroppen som inte kan vänta
det är snart, nu måste det väl, skuggorna lägger sig på stigen för att låna lite värme

Ur Morten Søndergaards Ett steg i rätt riktning (översatt av Jonas Rasmussen). Här skriver jag om diktsamlingen.

Ann