En kvinna ligger i sin säng och fladdrar febrilt med ögonfransarna. Hon är i ett sent stadium av den grymma sjukdomen ALS och har fått se sina kroppsfunktioner lägga av en efter en, nu är det bara med hjälp av ögonen hon förmår kommunicera. Budskapets mottagare är hennes vårdare, Agaat, som hela livet funnits i huset som ett tvetydigt mellanting mellan adoptivbarn och tjänsteflicka. När den forna husmodern som en gång tog hand om det hjälplösa, lätt missbildade flickebarnet nu är totalt utlämnad till hennes välvilja har rollerna kastats om − det förflutna spökar i varje blick de utbyter.I sydafrikanska Marlene van Niekerks roman Agaat kan den komplexa relationen mellan de två kvinnorna lätt ses som en politisk metafor. Medan den ALS-sjuka Milla är en vit lantbrukare är hennes sköterska svart, född samma år som apartheid infördes.
Här skriver jag om Marlene van Niekerks imponerande roman Agaat.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar