”Behind every beautiful thing, there´s been some kind of pain”, sjunger Dylan på Not Dark Yet. Jag har melodin i huvudet på Malmö Konstmuseums Carl Fredrik Hill-utställning. Här framträder konstnären i helfigur, från de första försöken som lundensisk landskapsmålare med dämpade färger via åren i Frankrike med allt säkrare pensel och klarare palett, tills cirkeln sluts med kolsvarta träd och snövit mark i hemstaden, och så vidare in i sjukdomens monomana och fantastiska bildvärld.
Flera av bilderna från sjukdomsperioden är ju otroliga, med sin kombination av uppdämd längtan och frisläppt skaparkraft, men det är inte Hill den omedvetne föregångaren till modernismen som framför allt fångar mig när jag går genom utställningen. Det är Hill i skarven mellan friskt och sjukt. I glappet mellan det oeftergivet förflutna och den sorgsna framtiden når Hill fram till ett starkt eget uttryck, bortom tidens konventioner. Kanske är det, trots den dystra motivkretsen, en kort tid av lycka innan sjukdomen tar honom i sitt grepp.
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar