En författardelegation
från Nederländerna besöker den lilla landremsa som den palestinsk-israeliska
konflikten handlar om. Man träffar skolflickor och andliga ledare, bosättare
och vanliga bosatta. Ur mötena förväntas en dialog uppstå, ett fredsbefrämjande
utbyte. Eller i alla fall lite känslosamma scener för TV-kameran.
Istället resulterar
besöket i ett av de uppriktigaste resereportage jag läst, P. F. Thoméses
Grillroom Jerusalem, en lika humoristisk som respektlös vidräkning med den
etniska konfliktens absurda värld, och med vår massmediala kulturs
förväntningar på att kunna regissera tillvaron.
Med en blick som är fri
och raljant åt alla håll beskriver författaren sina intryck och inte alltid
passande reaktioner. Landets helighet triggar igång hans antireligiösa
instinkter. Uppblåsta auktoriteter tycks vara ett lika rött skynke.
Orientalistiska stämningar är trots Edward Said inte uteslutna. ”Mittemot mig
sitter den före detta patriarken av Jerusalem och halvslumrar. Eller
föreställer det något slags bön?”
Det blir mycket av ”den
ömsesidiga oförståelsens slapstick”, men ju starkare verkligheten gör sig
påmind, desto vassare blir den ironiska tonen. Thomése är allt obekvämare i sin
roll som oönskat vittne till det palestinska folkets förnedring. ”Genom det
skottsäkra glaset tittar vi på aporna i Gaza”. Beskrivningen av den
överdimensionerade gränsslussen i Erez är magnifik i sin åskådliga skildring av
arkitektonisk maktutövning.
Thomése gör inga
anspråk på att veta hur den allt solkigare vägkartan till fred bör läsas. Vad
han har att erbjuda är en sannfärdig bild av en priviligierad människas
tillfälliga konfrontation med en humanitär katastrofzon.
(Publicerad i Norrköpings Tidningar)
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar