Jag läste "Jack" för jag tänkte att "Jack" var en bok man borde ha läst, och det är den väl i och för sig också (men kanske just "ha läst" snarare än "läsa"), men oj vad trist den var i långa stunder. I alla fall klargjorde Lundells debut två saker: en viss sorts detaljspäckad prosa gör mig utmattad och uttråkad, och denna sortens prosa som jag förknippar starkt med samtiden har uppenbarligen djupa rötter i traditionen.
Det blev en liten text om det, här. (PS: Artikelns antibloggbudskap är inte generellt menat utan syftar förstås bara på en viss sorts bloggar...)
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar