Ett semikolon utanför slottet Duino, vid Trieste, där Rilke inspirerades till sina berömda elegier. Man kan undra vad semikolonets hårdhudade belackare säger om skiljeteckenkombinationen tankstreck komma -, en stilfigur Rainer Maria Rilkes Testamente är överfullt av. I den självbiografiska prosaskissen, som förtjänar sin plats i Ersatz serie Udda pärlor, odlar poeten sin konstnärsmyt (sin "stora kastadhet") och våndas över sin utdragna skrivkramp och en oläglig kärleksaffär. Världskrig och revolutioner framstår här som föga mer än irriterande störningsmoment i arbetet han försöker slutföra (Duinoelegierna). Så kommer han till slottet Berg am Irchel i Schweiz och tror sig äntligen ha funnit arbetsro. Men intill slottsparken byggs ett elektriskt sågverk, fontänens porlande överröstas av den vulgära samtiden och förtrollningen är bruten.
Nog är det typiskt för vår tid, tänker jag, att det är det försynta semikolonet som anses som elitistiskt snarare än marknadens och befallningsgivarnas utropstecken. Och vidare: om Rilkes sågverk är ett utropstecken så är fontänen bestämt ett semikolon.
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar