Det mesta av årets skörd hamnar på den mindre glansfulla bakre raden. Det här med hur man sorterar böcker, vilka man låter stå framme, vilka man väljer att förpassa, är en fråga som lätt sätter känslorna i svang. Ett fult omslag innebär att risken är stor för förvisning, och nya svenska romaner har svårt att göra sig gällande mot klassikerna. Jag känner mig lite elak när jag förvisar en bok till de gömdas skara - men allt mindre för varje år, eftersom fler och fler böcker som jag faktiskt gillar får göra varandra sällskap där bak.
Men sedan måste en hel del bort också. Några kilo böcker står nu och väntar på att bli transporterade till närmsta välgörenhetsinrättning. Det känns alltid lite smärtsamt att göra sig av med böcker. Fast jag är ganska säker på att min bokhylla inte kommer att sakna vare sig Mari Jungstedt eller Agneta Sjödin.
Ann
Det blir trångt för Isis och Ossian när de deppiga clownerna knackar på rutan men jag hoppas och tror att Bruno fick en hedersplats i främsta ledet.
SvaraRaderaHälsar Johanna
Jag har än så länge lyckats bevara lite hyllplats till våra lättskrämda familjemedlemmar. Men lille O har kommit på att bråtet under sängen är en ännu bättre plats att ta skydd bland när otäcka främlingar knackar på dörren...
SvaraRadera