För att få en tilldragande dunkel blick droppade forna tiders fåfänga skönheter i sina ögon saften från den giftiga växten belladonna - "vacker kvinna". Giftet förlamar iris, vidgar pupillen och ger därmed stora svarta outrannsakliga ögon. Och ytterst grumlig syn, kan tilläggas.
Helt ofrivilligt har jag själv nu testat effekten. I ett allmänt tillstånd av förvirring råkade jag droppa pupillvidgande droppar, menade för mitt inflammerade högra öga, också i mitt friska vänstra, och satt plötsligt med två uppspärrade pupiller och en total dimsyn. Ingenting att rekommendera för någon med läsning som yrke...
Men ur skönhetssynpunkt då? Nja. Mest ger det ett stelt, glasartat, drogstirrigt intryck. Möjligtvis lite porslinsdockedumt. Eventuellt något frånvarande som, i en generös tolkning, kan uppfattas som gåtfullt. Vilket kan leda till nedslående slutsatser om vad som ansetts vara kvinnlig fägring...
Mina återkommande erfarenheter av att gå omkring i en till hälften suddig värld, av ett öga som svider och inte tål solljus, kanske var det en anledning till att jag tyckte så mycket om Asli Erdogans roman "Den mirakulöse mandarinen". (Boken, ytterligare en av mina fjolårsfavoriter, ges dessutom ut av det lilla förlaget Rámus som huserar här i kvarteren... En länk till min recension finns här.)
I romanen driver en enögd kvinna omkring på ödsliga gator om nätterna, skyr den obarmhärtiga solen som plågar hennes svidande blick. (Nå, man kan identifiera sig med romanfigurer på olika sätt...) Men Erdogan har också ett helt underbart vemodsladdat språk: "Så fort natten tagit på sin uniform och ställt sig som en fångvakt utanför mitt fönster rusar jag ut på stan. De sista timmarna på dagen gör jag ingenting. Jag förlorar helt min förmåga att leva, att uppleva någonting överhuvudtaget; jag väntar bara på att dagen ska klinga ut för att få dö med den och innan natten tar vid förvandlas till en vålnad. Det finns inget annat sätt för mig att uthärda detta tunga mörker som luktar begravningsplats. Jag är nattens svarta fantom. En som förlorat möjligheten att se. En som bara har ett öga."
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar