Lyssnar på Knut Hamsuns Sult som ljudbok, och kommer lite oväntat att tänka på 1900-talets vittneslitteratur, skildringarna från Förintelsen och Gulag. Armodet i 1880-talets borgerliga Kristiania - som i det nedmonterade välfärdssamhällets era inte känns alldeles avlägset - är förstås en helveteskrets som inte kan mäta sig med de infernon som Kertész, Levi och Solsjenitzyn beskrivit. Men gemensamt är inte bara matbristen, utan också den osentimentala blicken på eländet - kanske den enda möjligheten att med värdighet skildra den yttersta förnedring - och greppet att med realismens stilmedel skildra en absurd värld. Den största litteraturen skapar sin egen förtätade atmosfär. I såväl Sult som vittneslitteraturen sker detta genom en sorgfällig återgivning av verkligheten.
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar