Lyrikvännens Helsingforsnummer har kommit! Jag medverkar med en text om fem manliga poeter som vandrar omkring bland minnen, har rendezvouser med barndomen och grunnar på generationernas gång: Thomas Warburton, Philip Teir, Mårten Westö, Tomas Mikael Bäck och Bo Carpelan.
I Philip Teirs rundvandring i det litterära Helsingfors får man en slående bild av den finlandssvenska litteraturens situation: på caféet där han intervjuar Claes Andersson sitter Merete Mazzarella vid ett bord intill, på promenad till Gunnar Björlings bostad stöter de på poeten Agneta Enckell (som är sondotter till Björlings kollega Rabbe Enckell...) ute på stavgång - och intervjun inleds med att en pank Andersson vill låna 10 euro av sin intervjuare.
Vintern tycks vara Helsingfors självklara årstid, skriver redaktionen, och det tror man på om man läser Teirs fina debut, "Någonting ur hennes mun faller i min mun":
Det började snöa i natt, stora
blöta flingor som man kunde följa
en efter en, hur länge som helst,
som fjädrar som hela tiden lyfts
upp av vinden, som ett regn
av bomull,
som prickar av vit akrylfärg
mot grått kartongpapper.
Himlen är jämn och fyllig,
taken utanför fönstret är som
gjorda för den här sortens väder,
det är så Helsingforsiskt.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar