Den excentriske tänkaren och maskinhjärnan

Galapagossköldpadda; illustration: R. T. Pritchett

Ofta får man intrycket att utrymmet för originalitet och excentricitet minskat drastiskt i vår så kompetenta och ängsligt konformistiska tid. Ta som exempel från en svunnen era den store geologen Charles Lyell. När han försjönk i tankar kunde han "inta de mest egendomliga ställningar, ofta med huvudet lutat mot en stolsits medan han stod upp". Den som berättar är Charles Darwin i sin "Självbiografi." Överlag är detta verk en roande men också ganska tillknäppt och behärskad historia.
Ibland öppnar dock naturforskaren på förlåten och ger små inblickar i sitt själsliv, t.ex. när han beklagar sig över att han med åren förlorat sinnet för poesi och musik: "Min hjärna tycks ha blivit ett slags maskin som utvinner allmänna lagar ur stora mängder fakta, men varför detta skulle medföra en förtvining av just den del av hjärnan som styr de högre smakriktningarna kan jag inte fatta".
Karaktäristiskt för den anspråkslöse Darwin är tillägget: "En människa med en mer högtstående eller mer välordnad hjärna än min skulle förmodligen inte ha lidit någon sådan förlust".

Läs min recension här.

Johan