Malmös nya framsida på den forna baksidan är inte en vidare välkomnande sådan. Kommer man från landsortshållet via motorvägen (och jag antar att det är det som är meningen) tornar Sortie... förlåt Entré Malmö upp som en grå mur av glas och betong, från cityhållet gömmer sig fasaden bakom det gamla Hemköpshuset, vars uppfräschning är rätt marginell. Och kommer man från mitt håll slussas man in via en skyltfönsterlös korridor. Ja, det är nästan så att jag tänker på Judiska museet i Berlin med dess medvetet ogästvänliga utformning.
Dan Hallemar skriver i Sydsvenskan: "Det ligger där som om det inte fanns någon gårdag, som ett löfte om minnesförlust."
Inuti känns det snarare som om det inte fanns någon morgondag. På öppningsdagen - eller snarare kvällen, när jag anländer - kokar hela Värnhem av människor. Man får närmast tränga sig in i köpcentret. I butikerna sliter folk i kläderna som om shoppingkomplexet bara fanns där idag och hux flux gick upp i rök i morgon. Som om finanskrisen bara var en förvirrad dröm. Det blänker och glänser på det kyligt kliniska sätt som ska utstråla 00-talsmodernitet.
Men visst känns det lite kittlande att plötsligt vara granne med ett gigantiskt köpcenter med bio och allt.... Aldrig mer kommer jag att behöva lämna Värnhem (förutom förstås för att tjäna pengar till min dagliga shopping).
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar