En vanlig regnig torsdagskväll i Malmö. Och plötsligt tycker man sig vara förflyttad till 60-talet, till den där mytiska tiden då poesin verkar ha varit en leklåda för hämningslösa experimentörer. I framträdande efter framträdande på litteraturklubben Stanza tänjs lyrikens gränser och tassar man ut på ljudkonstens marker.
Rena rama chocken är isländske Eirikur Örn Nor∂dahl när han rusar fram genom sina dikter med ljudpoetiska knalleffekter. Cia Rinne låter språken, hon talar sisådär ett tiotal, flyta samman med briljant elegans. Roligare i teorin än i den tålamodsprövande praktiken är det möjligtvis när Pär Törn dirigerar 3 Advokater i en elektropoetisk performance, där en brottsbalksparagraf tolkas i sinuskurvor.
Har delar av publiken nickat till vaknar den omedelbart när konkretismens stilfulle grand old man Bengt Emil Johnson tillsammans med sin hustru, mezzosopranen Kerstin Ståhl i en dialog/duett utifrån hans senaste diktsamling "Tal till mig själv". Marskvällsmörkret känns genast lite ljusare.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar