Det finns en fantastisk fördel med att jobba på redaktion och vara den som ansvarar för litteraturen. Man kan norpa åt sig nästan precis vilka böcker man vill, time's the only limit. Vilket innebär att jag kunnat beta av en del av listan med vårböcker jag gjorde upp för ett tag sedan. Ja, jag ska väl inte tjata mer om Else Lasker-Schüler. Och "Swede", se nedan.
En debutant jag var nyfiken på var Henrik B. Nilsson med romanen "Den falske vännen", något för en debut så ovanligt som en omfångsrik roman med avancerad, lite Umberto Eco-aktig intrig om ett bokmanus som väcker Vatikanens onda blickar, utspelande sig i 1910-talets Wien. Och den visade sig också vara en ovanligt gedigen debut. Här finns min recension.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar