På gyllene skyar ånyo Du kommer, o Vår!

Vårtecken 1

Vårsolen strålar in genom fönstret. Det är helg, och äntligen verkar det som att vintern har släppt sitt grepp. Jag sitter framför datorskärmen, ägnar oförsvarligt lång tid åt att skriva oförsvarligt få meningar om finlandssvensk poesi. Vid det här laget flanerar alla andra människor omkring och nosar på vårblommorna; jag sitter inomhus framför en datorskärm. Det närmaste jag kommit naturen sedan jag började jobba i Helsingborg är - förutom ett kort mellanspel i ett snöigt Umeå - utsikten genom tågfönstret.

Fast när jag sedan väl kommer ut upptäcker jag att alla andra inte alls promenerar omkring bland blåsipporna. De sitter i plåtburkar och bildar bilköer som totalt omringar våra kvarter. För att köra ner i ett underjordiskt garage och ägna den soliga helgen åt shopping i ett instängt köpcenter. Det är nästan, nästan så jag börjar sakna den stillsamma slum Värnhem var innan Entrén slog upp sina snurrdörrar.

Jag får min dos solsken.

Och sedan går jag själv på Entré.

Ann

Vårtecken 2