Jag har tillbringat påsken precis som man ska: i en stuga i fjällen. Med skidåkning på skaren, skotertur över kalfjället, solsken i bivack, korvgrillning i väglöst land, promenader på isen i solnedgången... (Jag tänker inte säga något om att det regnade kvällen vi kom upp, att det första dagen var gråmulet och blåsigt och vatten på isen och slask i skoterspåren och blötsnö - ett par dagar med strålande sol och någon enstaka minusgrad försonar allt) Jag trodde att jag sett snö glittra, men inte som det gjorde uppe på fjället; under träden låg skimrande isskärvor likt uthällda diamanter, ett sagolandskap.
Det enda som saknades var påskdeckaren - men jag läste åtminstone en västerbottnisk roman om ett mord, det dög gott och väl.
Ann
Jag har tillbringat påsken precis som man ska: i en stuga i fjällen. Med skidåkning på skaren, skotertur över kalfjället, solsken i bivack, korvgrillning i väglöst land, promenader på isen i solnedgången... (Jag tänker inte säga något om att det regnade kvällen vi kom upp, att det första dagen var gråmulet och blåsigt och vatten på isen och slask i skoterspåren och blötsnö - ett par dagar med strålande sol och någon enstaka minusgrad försonar allt) Jag trodde att jag sett snö glittra, men inte som det gjorde uppe på fjället; under träden låg skimrande isskärvor likt uthällda diamanter, ett sagolandskap.
Å vad skönt! Vädret var som vanligt alltså, det lindrade avundsjukan lite :) Hälsar AG från blommorna och våren i Norrköping
SvaraRaderaAh, men att sitta och sola på en fjälltopp... En hel dag utan ett moln på himlen... Jag är faktiskt avundsjuk på J-E som är kvar däruppe!
SvaraRaderaDet är jag också, det är en klen tröst att likt Ferdinand sitta och lukta på blommorna.
SvaraRadera