Emil Nolde: Korsfästelsen Långfredagen är - eller var - en märklig helgdag. En ledig dag när man förväntas ha så långtråkigt som möjligt. Längre bort från den kommersiella hedonism som utgör vårt samhälles underförstådda värdegrund kan man knappast komma. Tristessen kan ju inte ens - som glädjen och kärleken - förvandlas till en vara och prånglas ut på marknaden. Eller om den kan det så är den lika svårsåld som en språkmaterialistisk diktsamling.
Följaktligen har långfredagen mer och mer dränerats på sitt specifika innehåll, tills den reducerats till en dag bland andra i marsipanäggens och skumgodiskaninernas högtid. Mörkläggningsgardinerna har avlägsnats, radion spelar inte längre sorgemarscher och passionskantater nonstop och caffe latten serveras som vanligt på vårliga kaféer.
Ändå vore det kanske inte så dumt om den bevarat något av sin lutheranska stränghet. Inte för våra stackars själars frälsnings skull, men som ett slags kollektiv andpaus. En dag - gud vare lovad - när marknadskarusellen stod stilla.
Johan
Tack för långfredagskommentaren och"skumgodiskaninernas högtid" - hoppas det blir ett bevingat ord.
SvaraRaderaStarkt att få se Noldes korsfästelsebild - något av det allra yppersta som den moderna tyska expressionismen åstadkommit