Jag har sett mina fönster, mina sekelskiftesfönster, för sista gången. Igår började hantverkare 
slå ut våra gamla fönster för att sätta in nya, med karmar av plast. Jag är inte på plats, så jag slipper se det, men jag gruvar mig för att komma tillbaka. Ja, och inte minst då för att allt i lägenheten är en enda röra.Det är inte så att det inte behövs. Nästa gång jag ska tvätta fönsterrutorna kommer jag nog att vara tacksam att inte färgen rasar i stora flagor och bitar av kitt faller ned. Och lika tacksam kommer jag säkert att vara när vintervindarna stoppas av tätningen och inte längre blåser in. Och på håll syns väl inte så jättestor skillnad.
Men det smärtar ändå en smula. Sekelskiftesträ är sekelskiftesträ och millennieplast är millennieplast.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar