Hur det gick till är höljt i dunkel, men en dag vaknar man upp och inser att Sverige på nytt är ett land av herrskap och tjänstefolk. En intensivt vinröd slips markerar revir, en keps bockar och ett förkläde niger. Somliga vräker sig i chesterfieldfåtöljer på den privata herrklubben, andra makar sig plats på den allt kortare kommunala bänken.
Ett porträtt av näringslivselitens exklusiva livsform ger ekonomijournalisten Bengt Ericson i "Den nya överklassen" (Fischer & Co). Här får vi veta vart alla bonusmiljarder som de förmenta välståndsskaparna skrapat åt sig tagit vägen. Föga förvånande handlar det om sånt som paradvåningar, värstingbåtar och marmorgolv med värmeslingor. Inte minst gäller det för den nya eliten att härma en äldre tids societetliv: rådjursjakt, säterier, internatskolor, travhästar, ordenssällskap och allehanda kungligt blingbling. Pålitliga statusmarkörer och slutna kontaktarenor.
Trots det intressanta ämnet och den erfarne författaren är "Den nya överklassen" en studie utan fokus. Ericson presenterar enformiga kataloger över vem som äger vad i fråga om lyxbilar och herrgårdar, pytsar ut rätt så poänglösa minibiografier över näringslivstoppar och förlorar sig i en pliktskyldig resumé av den svenska adelns historia. Desto roligare är andra avsnitt, som det om klädkoder vid jakt, och hans kritik mot Wallenbergssfärens maktmanipulationer biter.
I sin bok skildrar Ericson kapitalismens nya sköna värld från insidan. Fram träder en bild av arrogans, fåfänga och en girighet som knappast i första hand handlar om personlig karaktärsbrist utan är en väsentlig del av det spel man spelar. Det spelet skapar vår välfärd, säger den intensivt vinröda slipsen. Kepsen bockar och förklädet niger.
(Publicerad i Norrköpings Tidningar)
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar