 |
| Vilhelm Hammershøi, Självporträtt 1891 |
Svart, vitt och grått: med sin begränsade färgskala och fixering vid ödsliga interiörer, bortvända kvinnogestalter och strama fasader tar Hammershøi sikte på själens finstämda skiftningar. Anmärkningsvärt när man ser honom i helfigur är hur konsekvent han fullföljer denna sin strävan. Redan som tekniskt fullfjädrad tjugoåring slår han an den minimalistiska strängen och förblir sedan genom decennierna sig själv remarkabelt trogen.
Utställningen på Statens museum för konst inleds med Hammershøis egna verk. I en andra avdelning sammanställs hans målningar med befryndade verk av samtida konstnärer.
Det är ett pedagogiskt lysande upplägg, som får oss att gå omkring och observara likheter och peka ut skillnader. Och en strålande möjlighet att frossa i meditativ symbolism, möta tidigare obekanta konstnärsnamn och få se välkända klassiker: här finns till exempel Helene Schjerfbecks Sömmerskan, Whistlers Arrangemang i grått och svart nr 1 (porträtt av konstnärens mor), Henri Fantin-Latours grupporträtt av diktare kring bordet (med en Rimbaud i spretande gothfrisyr), Edvard Munchs Natt i Saint Cloud.
Utställningen slutar på söndag, så skynda till Köpenhamn, även om solen skulle spricka fram mellan molnen.
 |
| Vilhelm Hammershøi, Vila, 1905 |
 |
| Pierre Puvis de Chavannes, Jeunes filles au bord de la mer |
 |
| Hanri Fantin-Latour, Läsaren 1861 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar