Fastän jorden nu inte är platt har vi väl alla känslan att det finns platser vid världens ände. En sådan är den isolerade östgrönländska by som den norskdanske författaren Kim Leine skildrar i sin nya roman Tunu.Titeln är det grönländska namnet för Östgrönland, men Tunu betyder passande nog också baksida. Här töms latrinen med slädhundars hjälp, här kan man riskera livet med en båtresa över fjorden för att få färskt bröd och dödssjuka patienter får hålla tummarna för att vädret tillåter en helikopterresa till sjukhuset.
Här finns hela min recension av Tunu.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar