Med sin sällsamma förening av suggestiv poesi, kväljande köttslighet och sirlig skräckromantik, på samma gång trolskt förtätad och syrligt ironisk, var Mare Kandre (1962-2005) tveklöst en av sin generations mest originella författare. I dag skulle hon ha fyllt 50. Det är fortfarande sorgligt att tänka på vilka böcker den svenska litteraturen gått miste om sedan hon rycktes bort.
Här recenserar jag Matthias Fyhrs bok om Mare Kandre, Skitigt vackert mörker.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar