I de finaste av rabatter

Ernst Ludwig Kirchner: Frauenkopf mit Sonnenblume

Antisemitismens onda blommor rensas nuförtiden ut som ogräs ur den europeiska trädgården, men en gång tilläts de prunka med svällande kronblad i de finaste av rabatter.

I En antisemits memoarer frammanar Gregor von Rezzori med lika delar ironi och nostalgi denna förlorade värld, en svunnen mellankrigsvärld där inte bara antisemitismen utan också Centraleuropas judiska befolkning och rika mångetniska kultur ännu var vid liv.

Född i en österrikisk adelsfamilj i Rumänien under det habsburgska imperiets sista skälvande år har Rezzori egna minnesförråd att plocka ur för att närma sig sitt känsliga ämne. Romanen, först publicerad 1979, består av fem fristående berättelser i jagform, och får i sin lek med det självbiografiska stoffet närmast betraktas som ett slags autofiktion: ”alla de sagor som jag vävde av bilderna från mitt eget och andras förflutna”. I fokus står en bortskämd ung man som samtidigt stöts bort och lockas av det judiska, schablonmässigt uppfattat som det radikalt annorlunda.

Bäst – och obehagligast– är Rezzori när han tecknar infama porträtt av judar som får läsaren att vaggas in i den antisemitiska känslosfären, för att sedan som i förbifarten smyga in en detalj som påminner oss om dennas yttersta konsekvenser. Judepojken – ett arrogant musikaliskt underbarn som nästlat sig in i godsherrens salong – får en elstöt, och plötsligt påminner han om ”ett av de slaktdjur som hans farfar byggt sin förmögenhet på”.

Lika estetiskt raffinerad som spefullt blaserad tillhör Rezzori också som författare en svunnen epok. Med subtil stilkonst blottlägger han de elakartade tankefigurer och ondsinta känslomönster som skulle möjliggöra förintelsen av den värld han kände.

(Publicerad i Norrköpings Tidningar)

Johan