Vaccination anno 1796Att vaccinera sig eller inte - det är frågan. Hysterin är på väg tillbaka, efter att svininfluensan ett tag höll på att förvandlats till ett (grymt) skämt - nu börjar det bli allvar, en kapplöpning mellan smittan och löpande band-sprutorna. Löpsedlarna vet att piska upp panik - både för influensan och för vaccinet, som dessutom har tagit slut.
Själv är jag redan vaccinerad, frisk och trygg. Att vaccinera sig kändes en smula högtidligt, lite som att rösta. Först en funktionär som tittar på ens papper, sedan en kö till ett av de många båsen, fördragna med vita draperier. Fast där bakom väntar ingen röstlåda, utan ens medborgerliga plikt i form av en stor spruta. En viss science fiction-känsla…
När armen väl slutat värka några dagar senare känns det fantastisk bra att vara vaccinerad. Ingen orsak att vara orolig, jag blir inte sjuk, åh, jag slipper snörvel och feberfrossa, om det nu inte skulle bli värre än så. Jag kan gå förbi löpsedlarna utan minsta ryckning i nerverna, jag kan högaktningsfullt strunta i att dränka händerna i sprit. Ja, jag känner mig snudd på odödlig.
Fast vad sjutton nyser jag för? När hela landet rustar för epidemi kan man väl inte gå och dra på sig en vanlig jäkla förkylning?
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar