Giotto: Porträtt av Dante i Paradiset; Podestakapellet, Palazzo del Bargello, Florens
I sin Dantebiografi, "En liten skrift till Dantes lov", som kommit i en välsvarvad svensk översättning av Paul Enoksson, gör Boccaccio en reflexion om skaldens många olyckor. Med tanke på allt vad Dante trots kärlekslidanden, politiskt fiendskap, landsförvisning, fattigdom och andra umbäranden lyckades åstadkomma, vad skulle han inte ha förmått uträtta om han sluppit dem. "Jag vet verkligen inte, men om det vore tillåtet att säga så, skulle jag säga att han hade blivit som en gud på jorden".
Här talar Boccaccio som representant för en tidsålder när poeter skrev formfulländade terziner och solen i perfekta cirklar snurrade kring jorden. För eftervärlden, stöpt i romantikens kult av det lidande geniet, framstår det förstås som rimligare att Dante utan sorg, bekymmer och besvikelser inte skulle ha uträttat något minnesvärt alls. Jo, kanske skulle han ha skrivit Paradiso, men knappast Purgatorio, och absolut inte Inferno.
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar