När jag flyttade till Malmö översvämmades stan av gratisvykort och som fattig student plockade jag på mig en hel del sådana, något skulle ju lägenheten dekoreras med. Ett av de vykort jag fortfarande har kvar är en fantastisk naken kvinnotorso, ett beskuret foto av Henry B. Goodwin. Vykortet var reklam för fotomässan i Göteborg som då gjorde succé med en hyllning till jugendfotografen. Utställningen kom jag aldrig till, däremot köpte jag några år senare praktverket "Goodwin, en hyllning" till slumppriset femtio kronor på bokrearean.Då räknades Goodwin som i stort sett bortglömd - det har nog ändrat sig; på sin tid var han landets mest uppmärksammade fotograf, en kändisporträttör som fångade bland andra Selma Lagerlöf, Greta Garbo och Gustaf Fröding med kameran. Och inte minst kanske, fångade tiden och dess förkärlek för täta stämningar, ljuv dunkelhet, böljande linjer och smickrande oskärpa. Vilket väl också var anledningen till att han snart, när tidsandan krävde ny saklighet och allt grällare och verkligare verklighet kom i ropet, ansågs helt överspelad.
För att skilja sina verk från fotografi utan konstnärliga ambitioner kallade han dem kamerabilder. Hur han trollade fram ett magiskt skimmer kring allt han fäste kameran på kan man just nu beskåda på Kulturen i Lund som ställer ut ett 90-tal foton, framförallt porträtt - av skådisar, dansare och okända skönheter; en förlorad värld.
Jag vill bara kliva in i detta sepiafärgade universum med sina mjuka konturer och sitt disiga ljus. Vem kom på att världen skulle vara i färg?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar