"Livet är något helt annat/och mera oväntat"

Somliga författare förvandlas efter ett tag till figurer, så till den grad att man nästan slutar se dem som skapare av litterära verk - i alla fall ställer sig personen rejält i vägen för böckerna. Björn Ranelid är förstås det mest uppenbara exemplet. Men också Jacques Werup har i viss utsträckning drabbats av den åkomman. Bara namnet osar finkultur på Österlen, med ett glas rött i hand.

Orättvist? Förstås. Men jag har i alla fall inte kommit mig för att ge honom en chans, förutom "Den ofullbordade himlen" för evigheters evigheter sedan. Det är i ett sånt läge en återutgivning behövs. Jag läser den sympatiska, mycket unga och direkta "Tiden i Malmö, på jorden", skriven för 35 år sedan, och tar tillbaka mina fördomar.

Nu smattrar snöregnet

allt hårdare mot

min sura vinterrock, det slår snart hål

i mig, jag är gjord av hud,

det krossar mig, det bedrövliga regnet,

jag är av glas, för hård

för att vara hård. På hösten

får man reda på mycket,

på hur skör man är, hur man balanserar,

hur gott lever

av ont...

Här skrev jag kort om boken.

Ann