Rapport från Råå

"Är det du som har skrivit något alldeles vansinnigt?"

Ibland går jag omkring och tror att ingen läser vad jag skriver i tidningen. Jo, kollegorna förstås, så det är bäst att försöka skärpa sig i alla fall. Men det är en nästan overklig känsla att tänka på att folk sitter vid frukostbordet med kultursidan uppslagen och läser just min text. Mer än att bara skumma lite kanske. Det kan göra mig lite pinsamt berörd.

Men uppenbarligen finns det de som gör det. Åtminstone har några stycken läst att jag som en av de aderton i HD:s egen akademi inför tillkännagivandet av årets nobelpris delade ut mitt personliga pris till en svensk poet: Lennart Sjögren. Och de meddelar detta till poeten själv. Som blir lite pinsamt berörd.

Jag har aldrig varit i Råå tidigare, innan jag går in till uppläsningen står jag ett tag vid den ödsliga, beckmörka stranden och andas in den kalla kustluften. Det känns som om det står "I'm your biggest fan" stämplat i min panna när jag kliver in i det lilla biblioteket, som är så trångt att jag nästan omedelbart står öga mot öga med Sjögren själv.

"Jo det kan nog stämma, det har jag säkert gjort."

Lennart Sjögren läser ur bland annat "Lövskogselegier", "Sent, tidigt" och avslutar med några strofer ur den magnifika "Fågeljägarna". På frågan om hur hans poesi påverkas av att han också är bildkonstnär svarar han typiskt sjögrenskt: "På gott och ont". Men lägger till att han tror att han har sitt öga öppet för det visuella.

Poesikvällen har ytterligare en öländsk gäst med aktningsvärd ålder: Nina Södergren. Jag har inte läst henne tidigare, men det verkar bra, jag tänker köpa en diktsamling av henne, men alla böcker hinner ta slut innan jag kommer fram.

Jag får min "Ur människovärlden" signerad av Sjögren, som ändå uppenbarligen blir glad över min entusiasm, han vill ge mig en bok, men jag har ju redan alla de som han har tagit med sig. Men det kanske kommer en ny bok. Om tre-fyra år sådär. Det är i alla fall inte sant som det stod i en intervju i samband med senaste diktsamlingen, att den skulle bli hans sista. Än skriver han.

Jag kliver på en tom buss mot stationen och är ensam nästan hela resan. Det är fler som läser HD än som åker buss i Råå.

En något mindre rörig rapport kommer imorgon, för den som läser tidningen.

UPPDATERING: Det vill säga här.

Ann