Der Baader Meinhof Komplex DVD-konvoluten och titlarna är till förväxling lika, och när jag söker efter den ena hittar jag den andra. Såväl Christopher Roths "Baader Meinhof" (på tyska "Baader") från 2002 som Uli Edels "Der Baader Meinhof Komplex" från 2008 speglar i dramats form Röda armé-fraktionens vänsterterror. Båda tecknar en omfattande bakgrundsbild av tidens eskalerande politiska motsättningar, skildrar bankrån och attentat enligt actionfilmens konventioner och beskriver sedan hur allt går överstyr i en anda av klaustrofobisk desperation.
Fast medan Edels film går vilse i ambitionen att få med allt åstadkommer Roth ett betydligt mer förtätat drama. Inte minst gäller det skildringen av omsvängningen från kollektiv handlingseufori till instängd och auktoritär sektmentalitet. Och Roths slut à la westernfilm föredrar jag alla gånger. Genom att fiktionalisera Baaders död understryker han fiktionerna och dimridåerna som ännu omgärdar dödsnatten i Stammheimfängelset.
I Christoph Anderssons reportagebok "Från gatan in i parlamentet - om extremhögerns väg mot politisk makt" läser jag för övrigt om RAF-grundaren och advokaten Horst Mahlers omsvängning från vänster- till högerextremism. I en intervju med Andersson säger Mahler, som efter murens fall gått över till halvnazistiska NPD (Tyska nationaldemokraterna):
"Nationalsocialismen är tyskarnas världsåskådning. Så har det varit, så är det och så kommer det att vara".
Man kan undra vad hans gamla kamrater skulle säga. Visserligen ansåg ju Meinhof & co att Förbundsrepubliken var en fasciststat, men det var väl knappast så de menade.
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar