Jag ser Pontecorvos ”Slaget om Alger” på video medan franska stridsplan attackerar mål i Libyen. En liten påminnelse, trots alla olikheter, om vad som hände förra gången väst spände stormaktsmusklerna i Nordafrika. Vad gör den filmen så stark? Att den utan att förenkla konflikten så konsekvent, ja skoningslöst, intar offrets perspektiv, oavsett om offret är mannen som förråder de sina efter att ha brutits ner med tortyr, alkoholisten som attackeras av de rättfärdiga barnen, fransyskan som sprängs i luften på hotellbaren.
På tevenyheterna inbjuds vi till att dela ett annat perspektiv: den överlägsne generalens perspektiv, perspektivet hos politikern som talar i namn av världssamfundet, och det gör mig skeptisk. Stormaktspolitik styrs av intressen, inte av rättvisa. Men någon gång kan det ju hända att intresset sammanfaller med rätten. Låt oss hoppas att det här är ett sådant fall. Fast att tro att vi står inför en ny världsordning där moralen styr politiken – det ska jag göra först när FN inför sanktioner mot Bahrain, invaderar Saudiarabien och beordrar USA att stänga Guantánamobasen.
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar