Ola Nilsson har en alldeles särskild känsla för solkiga och sjaviga miljöer, för hopplöshetens leda och desperationens explosiva aggressivitet. Som den svarta underströmmen i hans berättelse strilar alkoholen, som ska lindra smärtan men lika gärna kan antända våldet. Det är inte lyckan som är drickandets mål, utan ett tillstånd av intighet där alla bekymmer domnar bort.
Här skriver jag om andra delen i Ola Nilssons trilogi, Änglarna.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar