tisdag 16 februari 2010

Farväl till paradiset

Massaccio; Utdrivandet ur Paradiset; Brancaccikapellet, Santa Maria del Carmine, Florens

DNA-molekylen eller Guds pekfinger. Adams revben eller Australopithecus afarensis. Frågan om livet på jorden är resultatet av årmiljarders evolution eller uppstod för sextusen år sedan under en hektisk skapelsevecka kan tyckas för banal för att tas på allvar. Ändå ansluter sig över fyrtio procent av amerikanerna till en bokstavlig tolkning av Första Mosebok. Och en opinionsundersökning visar att bara fyra femtedelar av Sveriges befolkning är övertygade om att människan utvecklats ur tidigare djurarter.
När ärkedarwinisten Richard Dawkins i "Så gick det till" går till storms mot kreationismen är det följaktligen ingen väderkvarn han angriper, även om de resursstarka motståndarna till utvecklingsläran vanligtvis maler sina argument i en beklämmande rundgång. Det finns inga hållbara bevis, säger de; fram med fossilen och de felande länkarna. Med pedagogiskt sinne och smittande entusiasm lägger Dawkins korten på bordet.
Här finns de belägg för evolutionen som förelåg redan på Darwins tid, de som utgår från anatomiska jämförelser, fossilfynd och artspridningen över kontinenterna, men också de som förutsätter molekylärbiologins och genetikens senaste landvinningar. Bakom naturens sublima skådespel frilägger Dawkins överallt den själviska genens småskaliga bemödanden. Orkidéernas färgprakt. Gepardens kapplöpning mot antilopen. I slutändan handlar allt om ”att självkopierande instruktioner för självkopiering ska överleva”.
De biologiska ”historieförnekarna” får lära sig att de felande länkarna inte längre felas. Samtidigt bjuder boken alla oss andra, vi som inte skäms över att kalla schimpansen för kusin, på mer än bara självbekräftande jovisst-upplevelser. Inte minst lyckas Dawkins förena en intressant principdiskussion med en uppsjö av fascinerande detaljer. Och vem vet, kanske han till och med kan få en och annan förtappad kreationist att skåda det darwinistiska ljuset.
(Publicerad i Norrköpings Tidningar)

Johan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar