Själlösa ting

Ingenting man hittar på vår vind. Pieter Claesz, Vanitas stilleben, 1628

Vindsröjning pågår, och det är ett projekt värdigt Sisyfos. Gamla ting kan vara ljuvliga, men tyvärr är merparten av de prylar som står att finna i vårt förråd av ett obevekligt charmlöst slag. Elektronikskrot från de senaste decennierna - existerar något mer själlöst? Vi hade nyligen vindsinbrott, men inte ens tjuven lyckades hitta något värt att släpa med sig. Tyvärr. Vi hade sannerligen uppskattat lite hjälp i rensningen.

Under bördan av sopberget får lite civilisationskritisk Rilke bli till tröst:

Hotet mot allt det vi uppnått finns i maskinen

om den blir tanke och inte en lydande part.

Och för att handen inte skall störa doktrinen

till det beslutade bygget slipar den stenen med fart.

Ingenstans hålls den i styr, så vi någon gång fredas.

Där i en avskild fabrik må den oljas och röras.

Den tror sig veta hur livet skulle beredas,

lika beslutsamt ordnas, skapas, förstöras.

Tillvaron är dock fötrollad ännu; på hundra

ställen finns källorna kvar. Och flödena renar

de krafter som endast den ödmjuke vågar beundra.

Ord söker fånga det outsägligas art...

Alltid ny musik bygger av bävande stenar

ett gudsägnat hus i det rum som var obrukbart.

Ur Sonetterna till Orfeus, översatt av Martin Tegen

Ann