Och i tjärnen
var månen en svepning
och jämrande klagade pilträden under
den första snön.
Det snöar.
Den nakna rör sig längs
skogsbrynet.
Jorden, en sömngångare,
faller ur sin bana
och sina fästen.
Sjustjärnorna beslöjas
och natten
stärker sitt grepp.
Rösten tiger
och i denna stumhet
drivs jorden
mot det tomma.
Här skriver jag om Clara Janés fantastiska diktsamling "Skogens hemligheter", översatt av Ingrid Wickström.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar