Här där ett liv slutar och ett annat tar vid

Fåfängligheters fåfänglighet... Peter Boel, Vanitas, 1663

Ett besök på soptippen - förlåt, återvinningscentralen heter det nuförtiden - är en blandad upplevelse. En stor befrielse att bli av med bördan av skrot man dragit på sig under årens lopp. En stor beklämning att se alla de föremål människor kasserat på enbart en dag. Tjockteveapparater så stora att man knappt trodde det var möjligt, fula klumpiga grå dataskärmar i ett generande antal; jag bidrar med ytterligare ett par. Och bland allt skräp ser jag en vacker grå läsfåtölj utan synliga skador som jag gärna när som helst skulle placera i mitt hem, men den är redan förlorad långt nere i containerns djup.

Apropå förra inlägget hamnar jag i en diskussion om skrotets själ: kommer man en dag att se charmen i våra plastprylar och elektronikprodukter, precis som vi kan falla i trans över forna tiders slitna bruksföremål? Visst finns det ting som rostar estetiskt, men jag har svårt att se hur till exempel min gräsliga gamla bergssprängare eller lågprisdammsugaren som havererade efter några års användning någonsin skulle kunna få en vacker patina.

Hur som helst fullbordar vi kretsloppet genom att direkt efter våra återvinningsmödor åka till det nybyggda Ikea. Det tomrum som uppstått skall åter fyllas.

Sopslätten. Sopberget. Sopriket.

Sopornas liv.

Ett liv underifrån kunde man säga

ett liv bakvägen.

Här där ett liv slutar och ett annat tar vid

Livsbränning. Livsavfall. Livsämnen.

Inkarnationerna.

/.../
Och schaktmaskinerna kommer

de kör över det taggiga och gör det böljande

och tuggmaskinerna kommer

och brännmaskinerna kommer

de ger innehållet tyngd och anseende, de rundar formerna

och gör en mytologi.

Här vid ett livs undergång kan de som lyss

känna liv födas.

Och burkarna, skorna, knapparna, hängslena, fåtöljerna,

täckena, spiralfjädrarna, hattarna, underkläderna,

tejpen, bokpärmarna, skrubbstädningen.

När jag går nära hit

och jag har sopor och stillhet i mitt sinne

ger den sitt tillbaka.

Lennart Sjögren, ur "Sopstationen" i "Men också denna skog" (1980)

Ann